Historien bakom Leonardos mästerverk är nästan lika häpnadsväckande som konstverket i sig själv. Redan år 1726 restaurerades den med en ogenomtänkt tillämpning av kaustik lösningsmedel och lack. År 1770 målade Giusseppe Mazza mycket av originalet i olja. År 1853, försökte Stefano Barezzi lossa målningen från väggen, men misslyckades och limmade istället de målade fragmenten till originalet.

År 1903 upptäcktes det att målningen gjorts i tempera, inte olja, och dess yta rengjordes därefter. En bomb förstörde nästan refektoriumet år 1943, men verket rengjordes framgångsrikt från mjöldagg och blev ljusare år 1947.

Modern restaurering visade dock att den historiska övermålningen höll på att förstöra originalet och orsakade flagor. Man beslutade därför att ta bort allt som lagts till väggmålningen sedan den slutfördes i 1498 - en extremt tidskrävande mikroskopisk uppgift med hjälp av avancerad teknik. Idag bevaras målningen av ett luftfiltreringssystem, en övervakad miljö och dammfiltreringsteknik. Antalet besökare är begränsade till 25 personer under 15 minuter vid varje besök

Öppettider

• Kl 08.15–18.45 – tisdag till söndag
• STÄNGT: Måndagar och offentliga helgdagar 1 januari, 1 maj, 25 december

Om Nattvarden

Det är hertigen Ludovico Sforza di Milano som ligger bakom Leonardo da Vincis mästerverk: Nattvarden. Han hade nämligen tagit sig an Santa Maria delle Grazie som sin hovkyrka och ville inreda den på ett sätt som speglade hans rikedom och makt. Detta innebar en målning av en mäktig konstnär. År 1495 började Leonardo arbeta på matsalens norra vägg och färdigställde målningen tre år senare. Hela målningen mäter 4,5 x 8,8 m. Tvärtemot vad många tror är det ingen fresk, vilket kräver en snabb arbetsprocess innan den våta putsen torkar. Leonardo gillade att ta sig tid och ändra sig under arbetets gång, så han designade sitt eget sätt att måla - han använde tempera (äggbaserad färg).

Men – även ett geni som Leonardo kan göra misstag. Färgbasen, som innehöll beck och spackel, band inte pigmentet som han hoppats. De estetiska övervägandena var dock inget mindre än sublima. Leonardo skapade en magnifik illusion av perspektiv med hjälp av en spik i väggen och trådar, för att se till att allt var korrekt. Motivet ansågs vanligt i kyrkan, men Leonardos mål var att skapa både dramatik och rörelse genom att återskapa ögonblicket då Jesus förklarar att en av hans lärjungar kommer att förråda honom. Vi ser en våg av chockade ansiktsuttryck. Leonardo valde också att porträttera alla deltagare i en rak linje, så att alla fick lika mycket uppmärksamhet. Det sägs att ansiktena i verket är baserade på verkliga människor som konstnären kände. Judas kan ha varit en lokal brottsling eller fånge, och det som var ovanligt på den tiden, var att han placerades mitt bland de andra middagsgästerna. Judas är den ende som inte verkar förvånad eller arg.

Adress

Piazza Santa Maria delle Grazie 2, Milano

Ta sig dit

• Med tunnelbana: Linje 2: Conciliazione
• Med spårvagn: Linje 16: S Maria delle Grazia